A + A + A + E = D.. C + C + C + E = D..
Måste skriva av mig lite då jag verkligen känner att jag inte har någon ork kvar för skolan just nu.
Höstterminen 2011 infördes ett nytt betygssystem i Sverige. Ett system som skulle ge oss elever rättvisare betyg samtidigt som lärares bedömning skulle underlättas. Detta tror jag alla redan vet.Men det jag tänker säga nu tror jag inte att alla vet. Det nya betygssystemet fungerar inte.
Det är omänskligt, orättvist och bäddar för misslyckanden. Det är ett betygssystem som är skapat för att elever ska misslyckas och ger inget utrymme för fel. För om jag som elev får A i alla kriterier förutom ett på ett prov och får E så kommer mitt betyg att bli ett D. Får jag C i alla kriterier förutom ett och får ett E så kommer mitt betyg också att bli ett D.
Vad tror ni händer med studiemotivationen när man får det beskedet? Juste, den försvinner, putsväck, hejdå, adjö, ses aldrig mer. Varför ens kämpa för ett A? Varför ens klämma ur sig de där "välutvecklade" meningarna om de ändå inte kommer att väga upp någonting? Detta signalerar ingenting annat än att dåligt betyg väger mer än ett bra betyg. Detta är enligt mig helt orimligt. Ska inte skolan lyfta bra egenskaper och bra prestationer istället för att lyfta de lite sämre förmågorna? Betyget sätts alltså efter elevens sämsta prestation.
Enligt det nya betygssystemet får en elev alltså inte ha en dålig dag eller skriva ett mindre bra prov. Man får helt enkelt inte påverkas av omgivningen utan måste ständigt vara bäst. Och det är skillnad på att göra sitt bästa och på att vara bäst för i det här fallet räcker det inte att göra sitt bästa. Och det spelar ingen roll hur mycket lärare eller föräldrar säger till en att man inte kan göra mer än sitt bästa när betygssystemet och skolverket utstrålar något annat.
Ingen människa kan vara bäst på allt. Alla människor påverkas av sin omgivning. Men för att få ett A som slutbetyg i kursen så måste du vara bäst varje gång och det finns inga utrymmen för misstag.
Detta lägger större krav och ansvar på oss elever vilket leder till stress, press och prestationsångest. Jag vet elever som gått in i väggen på grund av detta. På grund av att deras drömmar och mål krossats under det nya betygssystemet. Jag har kompisar som vill komma in på högskolelinjer där kravet är A i alla ämnen för att ens vara behörig för att söka. Dessa personer har inte råd med en dålig dag. De har inte råd med att vara sjuka en dag från skolan eller missa en genomgång. De har inte råd med att sova dåligt en natt och vara trötta och ofokuserade på provet dagen efter. Och hur lätt är det att sova med alla dessa krav och all stress som dessa krav medför? Svaret är, inte så lätt.
Ni pratar om att det är absurt hur katastrofdåligt det gick för Sverige i förra årets PISA undersökning. Att Sveriges 15-åringar ligger under genomsnittet, helt galet eller hur? Ledsen att behöva vara den som förmedlar detta men omotiverade skolungdomar gör inte bra ifrån sig på prov. Oavsett om det är ett viktigt prov eller inte. Och tyvärr är de oerhört svårt (näst intill omöjligt) att vara studiemotiverad med dagens krav och betygskriterier hängande över sig.
Jag är trött varje dag i skolan. Jag lider av prestationsångest. Men dessa krav är orimliga. Jag vet att oavsett hur mycket jag kämpar eller hur bra jag gör ifrån mig så kommer jag inte att få A i alla ämnen. Jag kommer inte att gå ur gymnasiet med toppoäng. Varför? För det nya betygsystemet vill inte att jag gör det. Det vill se mig misslyckas, gå in i väggen och få utmattningssymtom. Jag kommer inte få de betyg jag mest av allt vill ha för att jag är mänsklig och helt enkelt inte kan vara bäst på allt samtidigt.
Det nya betygsystemet är inte gjort för ungdomar utan utformat för maskiner som är programmerade att göra allt perfekt. Grejen är ju den att jag inte är mer än människa. Och det är ingen annan heller.
Kan passa på att tillägga att detta inlägg inte är ett debattinlägg utan det är helt byggt på mina känslor och tankar kring ämnet. Det handlar alltså inte om HUR systemet fungerar utan om hur det KÄNNS!
Det är omänskligt, orättvist och bäddar för misslyckanden. Det är ett betygssystem som är skapat för att elever ska misslyckas och ger inget utrymme för fel. För om jag som elev får A i alla kriterier förutom ett på ett prov och får E så kommer mitt betyg att bli ett D. Får jag C i alla kriterier förutom ett och får ett E så kommer mitt betyg också att bli ett D.
Vad tror ni händer med studiemotivationen när man får det beskedet? Juste, den försvinner, putsväck, hejdå, adjö, ses aldrig mer. Varför ens kämpa för ett A? Varför ens klämma ur sig de där "välutvecklade" meningarna om de ändå inte kommer att väga upp någonting? Detta signalerar ingenting annat än att dåligt betyg väger mer än ett bra betyg. Detta är enligt mig helt orimligt. Ska inte skolan lyfta bra egenskaper och bra prestationer istället för att lyfta de lite sämre förmågorna? Betyget sätts alltså efter elevens sämsta prestation.
Enligt det nya betygssystemet får en elev alltså inte ha en dålig dag eller skriva ett mindre bra prov. Man får helt enkelt inte påverkas av omgivningen utan måste ständigt vara bäst. Och det är skillnad på att göra sitt bästa och på att vara bäst för i det här fallet räcker det inte att göra sitt bästa. Och det spelar ingen roll hur mycket lärare eller föräldrar säger till en att man inte kan göra mer än sitt bästa när betygssystemet och skolverket utstrålar något annat.
Ingen människa kan vara bäst på allt. Alla människor påverkas av sin omgivning. Men för att få ett A som slutbetyg i kursen så måste du vara bäst varje gång och det finns inga utrymmen för misstag.
Detta lägger större krav och ansvar på oss elever vilket leder till stress, press och prestationsångest. Jag vet elever som gått in i väggen på grund av detta. På grund av att deras drömmar och mål krossats under det nya betygssystemet. Jag har kompisar som vill komma in på högskolelinjer där kravet är A i alla ämnen för att ens vara behörig för att söka. Dessa personer har inte råd med en dålig dag. De har inte råd med att vara sjuka en dag från skolan eller missa en genomgång. De har inte råd med att sova dåligt en natt och vara trötta och ofokuserade på provet dagen efter. Och hur lätt är det att sova med alla dessa krav och all stress som dessa krav medför? Svaret är, inte så lätt.
Ni pratar om att det är absurt hur katastrofdåligt det gick för Sverige i förra årets PISA undersökning. Att Sveriges 15-åringar ligger under genomsnittet, helt galet eller hur? Ledsen att behöva vara den som förmedlar detta men omotiverade skolungdomar gör inte bra ifrån sig på prov. Oavsett om det är ett viktigt prov eller inte. Och tyvärr är de oerhört svårt (näst intill omöjligt) att vara studiemotiverad med dagens krav och betygskriterier hängande över sig.
Jag är trött varje dag i skolan. Jag lider av prestationsångest. Men dessa krav är orimliga. Jag vet att oavsett hur mycket jag kämpar eller hur bra jag gör ifrån mig så kommer jag inte att få A i alla ämnen. Jag kommer inte att gå ur gymnasiet med toppoäng. Varför? För det nya betygsystemet vill inte att jag gör det. Det vill se mig misslyckas, gå in i väggen och få utmattningssymtom. Jag kommer inte få de betyg jag mest av allt vill ha för att jag är mänsklig och helt enkelt inte kan vara bäst på allt samtidigt.
Det nya betygsystemet är inte gjort för ungdomar utan utformat för maskiner som är programmerade att göra allt perfekt. Grejen är ju den att jag inte är mer än människa. Och det är ingen annan heller.
Kan passa på att tillägga att detta inlägg inte är ett debattinlägg utan det är helt byggt på mina känslor och tankar kring ämnet. Det handlar alltså inte om HUR systemet fungerar utan om hur det KÄNNS!
Kram Tuvizzen <3
Detta inlägg är helt taget från en annan blogg som jag för tillfället inte minns vad den heter.